Civilminister Ardalan Shekarabi (S) har skrivit en artikel, SD:s politik hotar våra svenska värderingar, i Aftonbladet där han menar att ”vi måste prata om att det finns ett reellt hot mot svenska värderingar om jämställdhet: Jimmie Åkesson och hans parti som för en direkt farlig politik för utvecklingen av jämställdhet i vårt land.”

Shekarabi gör det klassiska felet att förväxla ordet ”jämställdhet” med feminism och lika utfall. Sverigedemokraternas jämställdhetspolitik grundar sig inte i ”lika utfall-feminism”, SD står för formell jämställdhet.

Vår uppfattning är att det är helt upp till individen att välja sin egen väg i livet. Vi förespråkar en formell jämställdhet där varken kvinnor eller män skall särbehandlas på basis av sin könstillhörighet. Om detta sedan skulle visa sig leda till att män och kvinnor inte gör allting på samma sätt, i exakt samma utsträckning, så betraktar vi inte det som problematiskt. [SD principprogram, sidan 25]

SDs jämställdhets- och familjepolitik syftar till en större självständighet och ökad valfrihet i individers privatliv, vilket låter individen själv välja sin egen väg i livet. [SD principprogram, sidan 36]

Därav vill SD naturligtvis se en ändrad inriktning av den jämställdhetspolitik som bedrivits av etablissemanget i Sverige sen minst 90-talet.

Att SD:s politik skulle vara ”ett reellt hot mot svenska värderingar om jämställdhet” förutsätter att ”lika utfall-feminism” är ”svenska värderingar om jämställdhet”. Feminismen är ingen enhetlig ideologi, det finns en uppsjö olika inriktningar inom feminismen som sinsemellan vare sig är ense om mål eller medel. Mig veterligen finns det ingen undersökning som har studerat hur vanligt det är bland svenska folket med värderingar som överensstämmer med den utfallsfokuserade feminismen specifikt. Det är rimligt att anta att utfallsfokuserade feminister utgör en minoritet av den minoritet som svarar JA på frågan ”Skulle du kalla dig för feminist?”, då dessa individer fördelar sig på de olika inriktningarna inom feminismen. Svenska värderingar utgörs inte av åsikter som en minoritet av befolkningen har.

Shekarabi tar upp sex olika punkter ur SD:s politik, låt oss titta på dem.

Sverigedemokraterna vill inskränka aborträtten. Sverigedemokraterna vill sänka gränsen för fri abort från vecka 18 till vecka 12. Förslaget grundas inte på vetenskap utan förs fram med konservativa och moralistiska argument. För oss socialdemokrater är det självklart att stå upp för kvinnors rätt till sina egna kroppar. Om en kvinna inte kan eller vill fullfölja en graviditet ska hon ha rätt till en säker abort. Och det ska vara kvinnans beslut.

Vilka argument man har för en viss åsikt bestäms inte av ens politiska motståndares påstående. Grunden till min åsikt i denna fråga är just vetenskap. I 13:e veckan kan man börja avläsa elektrisk aktivitet i hjärnstammen. Jag anser det är rimligt att betrakta ett foster som kliniskt levande när aktivitet i hjärnstammen uppkommer, varvid jag anser att det är två liv inte ett som är involverade och det är en av orsakerna till min åsikt i abortfrågan.

Den andra orsaken beskrivs bra av Paula Bieler, migration- och jämställdhetpolitisk talesperson för SD, i artikeln SD: Därför krävs ändrad gräns för aborter;

[Det] finns också anledningar till att välja just vecka 12. Det är den vecka där aborter rent medicinskt börjar räknas som sena. Det är också fram till denna vecka spontana aborter – alltså missfall, vanligtvis sker. Därefter minskar risken rejält, graviditeten går in ett nytt skede.

De allra flesta aborter sker redan idag innan vecka 12, och en ändrad gräns syftar inte i första hand till att minska antalet aborter. Inte heller skulle det förhindra alla aborter efter vecka 12. Däremot skulle det säkerställa att kvinnor som funderar över det tunga beslutet att genomgå en sen abort får extra stöd i en särskild bedömning.

Vid sen abort används den så kallade två-stegs-metoden om vilken man kan läsa:

Eftersom graviditeten är längre gången så kan två-stegs-metoden upplevas som mer fysiskt smärtsam än de andra metoderna. I vissa fall behöver men [sic!] efter tablettbehandlingen även genomföra en skrapning, eftersom det händer att moderkakan inte lossnar. Ingreppet tar normalt en dag, men undantagsfall upp till två dagar.

Sammanfattningsvis; I vecka 12 går graviditeten in i ett nytt, mer stabilt, läge och rent medicinskt blir det då fråga om en sen abort med ökad risk för komplikationer. Information om fostrets utveckling och vad den sena aborten innebär har den enskilda kvinnan rätt till för att kunna ta ett välgrundat beslut och därför bör samhället finnas närmre kvinnan vid sen abort så hon erhåller det stöd hon behöver. Det är också av dessa orsaker som gränsdragningen vid 12 veckor är vanlig internationellt.

De följande två punkterna i Shekarabis artikel hänger ihop;

Sverigedemokraterna vill avskaffa pappamånaderna. Sverigedemokraterna vill vrida tillbaka tiden till ett samhälle där kvinnors roll var att ta hand om hem och barn. Vi vet att en mer jämställd föräldraförsäkring kanske är den enskilt viktigaste frågan för att nå ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män. Det handlar också om barnens rätt till sina pappor och tvärtom. Därför har vi under mandatperioden utökat de månader som är öronmärkta för respektive förälder med en månad.

Sverigedemokraterna vill återinföra sambeskattning och vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget skapade inlåsningseffekter och hämmade inte minst nyanlända kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Möjligheten till sambeskattning togs bort på 1970-talet eftersom den hindrade kvinnors inträde på arbetsmarknaden och låste fast dem i ett ekonomiskt beroende av mannen. Genom att kombinera dessa två förslag blandar SD en kvinnofientlig cocktail som kraftig [sic!] skulle minska jämställdheten i vårt land och begränsa individens frihet.

SD vill öka individers handlingsfrihet genom att minska statens inblandning i privatlivet. Hur familjer löser sitt livspussel är deras – inte Shekarabis, ej heller min – ensak. Därav vill SD ta bort tvångskvoteringen av föräldradagarna. Genom att ge möjlighet till sambeskattning så ger man ytterligare stöd åt familjer att lösa sitt familjepussel utan att det får allvarliga ekonomiska långsiktiga konsekvenser för den hemmavarande om de väljer att den ena av dem tar ut en större del av dagarna. Även vårdbidraget handlar om att öka familjers handlingsfrihet. Bylund uttrycker SD:s familjepolitiska grundsyn mycket träffande då han i sitt anförande 2014-12-12 säger:

Det ligger i familjens natur att denna ska vara autonom och fri från politisk klåfingrighet i så hög utsträckning som det är möjligt. De ingående vuxna i familjen har ett eget ansvar att skapa trygghet.

Men det finns delar i denna viktiga trygghet som politikerna har möjlighet att påverka och i bästa fall bidra positivt till. Det handlar om ekonomi, valfrihet och stöd.

[…]

Varje familj är unik, och ingen politiker i världen kan bättre veta vad familjen behöver än familjen själv. Därför vill vi göra dagens kvoterade föräldradagar fria, och därför vill vi ta bort den indirekt styrande jämställdhetsbonusen, som i praktiken är att ta från de familjer som har mage att inte ordna sina liv efter politikernas önskemål och ge till dem som vill och kan göra det. Jag ser kvotering och styrmedel för kvotering som klåfingriga ingrepp riktade mot den i mina ögon självklart fria, självständiga och trygga familjen.

Jag förstår att det är svårt för en socialdemokrat att respektera att ökad valfrihet innebär att individer kan göra val Shekarabi inte tycker är “bra val” och att han därför vill begränsa familjens möjligheter att lösa sitt livspussel på det sätt som passar den unika familjen bäst. Men hur är det med kvotering av föräldradagarna vad gäller svenska värderingar? Är det SD:s eller Shekarabis och sossarnas jämställdhetspolitiska värderingar som är i strid med och därmed utgör ”ett reellt hot mot svenska värderingar”?

Trots att folket sen lång tid utsätts för feministisk propaganda från etablissemanget så visar opinionsundersökningar i sakfrågan att motståndet bland folket är massivt. Det massiva motståndet beror på att de så kallade pappamånaderna står i strid med svenska värderingar då svensken i gemen anser att familjen ska vara fri från politisk klåfingrighet.

Undersökningen är gjord av opinionsinstitutet Sifo och resultatet är att 20 procent svarar att de gillar delad föräldraledighet. 75 procent vill att föräldrarna själva ska bestämma. Skillnaden mellan män och kvinnor är inte särskilt stor. [Länk]

Inte ens bland sina egna väljare har regeringen stöd för sin politik i sakfrågan:

85 procent av alla svarande tycker att föräldrarna själva ska få bestämma fördelningen och 71 procent av de röd-gröna väljarna är av samma uppfattning. [Länk]

I nästa punkt upprepar Shekarabi en socialdemokratisk lögn i tron av att den blir sanning bara för den upprepas:

Sverigedemokraterna vill göra nedskärningar i välfärden med 13 miljarder kronor. De stora nedskärningar som SD föreslår för kommunsektorn skulle drabba kvinnor särskilt hårt. När skolan, vården och omsorgen inte har tillräckliga resurser så är det i hög grad kvinnorna som tar ansvar och gör det obetalda omsorgsarbetet. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har prioriterat välfärden framför skattesänkningar och har därför tillfört över 35 miljarder kronor till välfärden sedan vi tillträdde.

I SVT Agenda, 28 jan 2018, framförde Annika Strandhäll (S) att Sverigedemokraterna vill göra nedskärningar i välfärden med 13 miljarder kronor och det blev en rörig debatt där Jimmie Åkesson menade att Annika Strandhäll ljög. Sajten KIT försökte, till följd av detta, reda ut siffrorna och fick senare uppdatera sin text med följande pudel när SD visade stöd för sin budgetering:

Sverigedemokraterna har levererat en förklaring till hur de räknat med att neddragningarna på allmänna bidrag kompenseras för. Deras återkommande beräkningar av hur mycket det ska gå att spara på minskad invandring är sedan länge omdiskuterat, men frågan är ingen exakt vetenskap. Och vad gäller effekten av den sänkta pensionärsskatten – som utgör största delen av förklaringen – stödjer de sig på oberoende utredningsmaterial från RUT.
[…] Vi måste alltså ta tillbaka vår tidigare slutsats om att Jimmie Åkesson hade fel – men utan att heller kunna fastslå att han hade rätt. [Länk]

Utöver den skattetekniska effekten av sänkt pensionärsskatt så är en nationalistisk budget billigare för skattebetalarna än en globalistisk budget då nationalister anser att välfärden är en nationell angelägenhet – ett samhällskontrakt främst mellan stat och dess medborgare. Dessutom avviker SD:s budget från regeringens budget då SD inte anser att miljöpartistiska skattesubventioner och genus- och jämställdhetsintegrering är vad skattebetalarnas pengar ska gå till. Att SD slopar slöseri med skattemedel i dessa frågor ingår i 13 miljarderna. Hur chockerande det än är så är SD inte samma parti som vare sig miljöpartiet eller socialdemokraterna – olika partier prioriterar skattepengar olika.

LO har, liksom KIT, försökt såga SD:s budget – båda har misslyckats totalt. När SD:s motståndare, trots att de är så många, inte klarar av att sparka in bollen i det öppna mål en budget utgör … I rest my case.

Tillbaka till artikeln där Shekarabi fortsätter fara med osanning;

Sverigedemokraterna försvarar obegränsade vinstuttag i skolan och omsorgen. Trots att vi vet att det är kvaliteten som tar stryk när vinsterna plockas ut från den gemensamfinansierade verksamheten är Sverigedemokraterna det parti i Sveriges riksdag som tydligast står upp för skolföretagens rätt att ta ut obegränsat med vinst. Detta drabbar i stor utsträckning kvinnor som arbetar som till exempel undersköterskor i välfärden. Socialdemokraterna vill att skattemedel avsatta för välfärden ska gå till mer personal, bättre arbetsvillkor och högre löner för välfärdspersonalen – inte till stora vinster.

Nej, SD försvara inte obegränsade vinstuttag som leder till sämre kvalitet. Det regeringen och SD är oense om är hur man säkerhetsställer kvalitén inom välfärden. Detta vet Shekarabi om, då han vid flertal tillfällen fått svar, t.ex. såhär:

– Vi är mot vinstbegränsningar på det här sättet, säger Jimmie Åkesson. Jag har ingenting emot att privata företag gör vinst. Om det handlar om välskötta företag med hög kundnöjdhet, då ska man kunna göra vinst.
[…] – Jag menar att man kan nå ett mål på olika sätt. Målet för mig är inte att jaga privata företag, målet för mig är att vi ska ha så hög kvalitet som möjligt i välfärden för så många människor som möjligt. [Länk]

Det är alltså metoden (hur hög kvalitet säkerhetsställs) som skiljer, inte målet (hög kvalitet i välfärdssektorn). Genom att ställa tydliga kvalitetskrav och ha kontrollmetoder för att dessa krav uppfylls begränsas möjligheten för att oseriösa aktörer i välfärdssektorn tar ut stora vinster.

Sverigedemokraterna vill bevara de religiösa friskolorna. Kunskap ska vara i fokus i skolan och lärare och rektorer ska bestämma – inte präster och imamer. Vi kan inte acceptera att det förekommer könssegregering i svensk skola. Pojkar och flickor ska lära sig tillsammans och vi måste motarbeta traditionella könsroller. Inget barn ska utsättas för religiös påverkan och därför vill Socialdemokraterna förbjuda religiösa friskolor. Sverigedemokraterna däremot vill bevara de religiösa friskolorna.

Även här gör Shekarabi ett fult drag mot bättre vetande, Stefan Jacobsson skolpolitisk talesperson SD:

– Att förbjuda väl fungerande skolor för att några få inte sköter sig, och inte följer att utbildningen skall grundas på icke konfessionell grund samt västerländska kristna värderingar, är ett skämt. [Länk]

De skolor som inte sköter sitt uppdrag, t.ex könssegregerar, skall naturligtvis inte få fortsätta. Men det finns ingen orsak att slå mot alla friskolor för att några missköter uppdraget.

Så, avslutningsvis, SD utgör inte ”ett reellt hot mot svenska värderingar om jämställdhet”, SD utgör ett reellt hot mot det politiska etablissemangets värderingar om utfallsfokuserad jämställdhet och det gäller – i synnerhet – regeringens värderingar i frågan.

Förväxla inte svenska folkets värderingar med den svenska maktelitens värderingar, Shekarabi, det är inte ens nästan samma sak.